Jag vaknade vid 4 inatt av att Ellis skällde som bara den. Jag var någonstans mellan dröm och verklighet men jag var väldigt säker på att någon var i lägenheten.

Då jag har insett att man aldrig kan veta hur man reagerar på rädsla så blev jag själv ganska förvånad när jag skrek, så högt jag kunde, rakt ut. Min stackars pojkvän vaknade och blev i sin tur livrädd för mig men efter en genomgång av lägenhet och ett glas vatten för att lugna ner mig så kunde jag somna om.

Usch, ta hand om er!