Jag önskade att jag kunde berätta exakt vad jag känner om torsdagen och fredagen men det är svårt när man fortfarande är mitt i det. Därför har jag bestämt mig för att släppa det, för min egen skull. Och jag hoppas jag kan få tillbaka min sinnesro. (om jag någonsin haft den) Det är nog bara en grupp människor som förstår det med att ha en konstant oroskänsla i kroppen som är så förbannat svår att bli av med. Det är mitt problem i detta och jag måste lära mig att hantera den.
Gårkvällen spenderades på klostergatans vin och delikatess i Lund och avslutades med wolf of wallstreet på bio. Jag fick världens finaste tröja i blått och vit av Joachim. Han fick en ny snygg morgonrock från Lexington.
All kärlek till min fästman som är världens bästa stöd.
Jag är verkligen imponerad över människor som pluggar på distans och jobbar heltid. Jag läser en kurs utöver mitt arbete och jag är helt slut. I och för sig är matte ganska tungt men det finns säkert mycket värre. Jag försöker fokusera på en sak i taget för om jag bläddrar i boken börjar jag svettas. Jag ska försöka komma på något riktigt bra att motivera migsjälv med som en belöning när jag klarat kursen.
Vackert ljus när vi åt middag inne hos mamma.
Mina söndagar nuförtiden är inte mycket roligare än såhär.
Det verkade som att det blev en liten bloggpaus i några dagar. Mest för att jag var riktigt deppig i helgen, i fredags bara låg jag i soffan och ville ingenting. Jag grät när jag kom hem från jobb och allt kändes bara skit. Kände för att ringa och säga upp mig från mina jobb och strunta i matten. Vi var inte ordinarie personal förra veckan och jag kände bara att det blev för mycket. Nu har jag rannsakat mig själv och insett.
1. Ja vädret är riktigt tråkigt men det kan jag inte göra något åt. Jag och Joachim ska dock kolla över möjligheten att resa bort till värmen.
2. Matten är svår men jag kommer klara det, att plugga varje dag kommer ge mig ett godkänt. Jag hade lika svårt för matte B och där landade jag på ett starkt VG.
3. Bara man pratar med sina kollegor så blir det bättre på sin arbetsplats.
4. Just nu är det mycket jobb men det gör att jag har möjlighet att resa och köpa det jag vill ha.
Så nu är det slut på mitt deppande och det är i rättandet tid som jag slutar stressa och börjar njuta av det denna tiden erbjuder.
Vi firade min bästavän Mimmi i lördags och hon hade fått en underbart fin ring av sin pojkvän. Tyckte den passade ganska bra till min förlovningsring, haha.
Denna dagen är fylld med väldigt mycket känslor. I mellandagarna fick jag ett samtal om att jag skulle byta avdelning. För någon utomstående förstår jag att jag kan verka tramsig men jag trivdes oförskämt bra på min avdelning. Barnen, föräldrarna, rutinerna och framförallt kollegorna. Jag har redan brutit ihop två gånger mot mina andra kollegor. Jag vet att vi kan fixa detta riktigt bra och vi verkar ha samma filosofi och jag får ett enormt ansvar som kommer ge mig så väldigt mycket erfarenhet. Men det gör ändå ont och kommer vara lite kämpigt innan man får rätt på allt igen. Jag fick även ett godkännande på mejl imorse om att jag börjar läsa matte imorgon! Denna våren kommer vara väldigt inriktad på skola och jobb!
Min nya favorit väska.
Gott nytt år mina älskade vänner. Jag välkomnar 2014 med öppna armar. Jag har stora förhoppningar detta året och det ska bli det bästa någonsin.
Mimmi la precis upp ett album med bilder från denna hösten, blir så lycklig av alla bilder. Jag har verkligen fina vänner och vi har haft det så roligt trots att vi inte gjort något speciellt denna hösten. Jag är så glad att vi är vårt gäng, vi kan ha olika syn på saker och vi kan snacka oss igenom vad som helst och det kan vara om ingenting men att kunna dela funderingar, drömmar och tankar med mina tre fina människor är så värdefullt.
Hösten 2013
Sommaren 2013
Jag måste bara skicka ett litet tack till mina fantastiska kollegor på arenan. Att jag skulle hamna med två personer som har det precis som mig i denna situationen. Vi blev så lika och sårbara när vi öppnade upp oss för varandra. I grund och botten är vi alla små barn som vill ha trygghet och kärlek. Vill inte skriva för mycket för att respektera dem och deras familjer men vi avslutade med en stor lång kram och tårar i ögonen. Och ord som sa att vi inte är ensamma i det här. Ett tack till min fina Joachim som är ett fantastiskt stöd.
Idag har jag läst ännu en artikel om hur snälla "kamphundar" är, hur missförstådda den rasen är och att media har målat upp en orättvis bild. Till viss del kan jag hålla med om att det är långt ifrån alla stora, starka hundar som är aggressiva eller skadar folk. Min sambos familj har en schäfer och det är en helt underbar vovve som kommer bra överens med Ellis, de är bästa vänner till och med. När hon (schäfern) inte orkar med Ellis bus längre lägger hon tassen på henne så hon ligger still, väldigt gulligt men väldigt skrämmande i början, innan jag visste hur deras relation skulle bli. Men om vi tillexempel kollar på vår granne som passar en hund som passar in i ramen "kamphund". Varje gång vi går ut med Ellis samtidigt börjar dem skälla på varandra. Ja vår tjej är tuff och hade säkert sprungit fram och mopsat sig om hon fick chansen precis som denna stora hund gjort. Den enda skillnaden är att jag kan hålla min hund, även om hon skulle skälla när vi går därifrån så kan jag tygla henne. Min granne kan inte hålla emot, vid flera tillfällen har andra fått gå in och hålla emot för att denna stora hund inte ska springa fram till Ellis. Är detta hundens fel? Nej. Är den hunden ond och elak för det? Nej. Men med den styrkan och storleken är det klart att det blir en farlig hund i en sådan situation. Jag tycker att det är jätte obehagligt för jag vet att den skulle kunna rycka sig loss och springa på oss när som helst. Jag vet inte vad som skulle hända om detta var fallet men jag vet att min hund hade blivit skadad och inte den andra större. Därför kan jag inte tycka synd om ägarna till dessa hundar som klagar över att folk är rädda. Jag är rädd och jag kommer förmodligen alltid vara det. Jag har respekt för alla djur och framförallt större djur som skulle kunna skada mig på något sätt. Jag har valt en liten hund för att jag kan, vad som än händer, avstyra henne eller ta henne från platsen utan risk att skada någon annan.
Vår underbara älskling som fyller 2år idag.
För en månad sedan gav våra flickor sig ut på ett äventyr till grannlandet Norge. De har haft en väldig otur och inte fått jobb men det finns absolut något positivt i det för nu kommer dem hem! Jag fick reda på det igår och blev alldeles uppspelt. En fika på stan, en filmkväll eller en galen utekväll blir så mycket roligare med dessa små lyckopiller. Välkomna hem vi har saknat er så!
Jag blir så trött på migsjälv för att jag är en sådan ältare. Förmodligen för att jag är i ett sådant väntar läge just nu. Jag ska jobba ett halvår till och sedan hoppas jag med hela mitt hjärta att jag kommer in på min utbildning. Både jag och Joachim vill köpa hus men det vill vi inte göra innan jag pluggat färdigt för att förhoppningsvis slippa ta studielån. När vi gifter oss vill jag också ha två stabila inkomster för att kunna få vårt drömbröllop och framförallt en underbar smekmånad. Sedan ska man få in barn mitt i allt också, efter plugg, hus och giftemål? Nej jag tror inte det, jag vill ändå vara en relativt ung mamma och om något år ser jag oss absolut med barn. Men som sagt är vi eller framförallt jag mitt emellan allt, jag har alla ansvar som en vuxen men känner ändå att jag inte riktigt början än. Först ut är iallafall skolan, mina betyg är precis under antagningen 0,5 tror jag och högskoleprovet låg på 0,05 mer än mitt resultat. Frustrerande? Något. Jag vet inte ens om det är lönt för mig att söka in då? Jag har redan börjat oroa mig och antagningarna har inte ens öppnat än. Haha jag måste ta det lugnt och njuta av tiden som är nu.
Igår var jag på introduktionen av min kurs. Jag blev riktigt taggad på att plugga och längtar till nästa höst när det sätter igång på riktigt. Jag har bestämt mig för vad jag vill plugga till men håller det privat innan jag vet om jag kommer in. Iallafall efter introduktionen gick jag till Espresso House och beställde en varm choklad. När jag stod där och väntade tittade jag ut på Malmö. Oturligt nog var det dåligt väder och onormalt lite folk på gatorna. På detta café har jag suttit efter skolan och snackat skit, pluggat och väntat på nästa lektion. Jag har även jobbat där. Men var är alla arbetskamrater nu? Vart är alla klasskamrater? Jo mina finanklasskamrater bor i Australien, England och New York. Wow vad det kom som ett slag i ansiktet. Ingen av mina klasskamrater finns kvar här.
Jag har inte behovet av att flytta till ett annat land och jag vet att jag har mycket fantastiskt framför mig men i just den stunden kände jag mig bara... kvarlämnad.
Höstdepp deluxe på mig just nu tyvärr.
Oj vart ska jag börja. Jag har haft alldeles för många liknande nätter där jag läser om olika utbildningar/diskussionsforum och slutar mer förvirrad än jag började. Men jag har några punkter som jag har kommit fram till.
- Jag vill jobba måndag-fredag
- arbetskamrater är viktigt
- vill kunna utvecklas
- jag vill prestera bra och få cred för det
Jag vill INTE sluta upp på ett jobb där jag är bitter och avskyr varje dag.
Och när jag är mitt inne i allt bekymmer om arbete börjar jag kolla på betyg och ifrågasätter om jag någonsin kommer att kunna plugga. Jag har inte dåliga betyg, VG-MVG i allt och jag fick helt okej på högskoleprovet men alla andra verkar ha skyhöga betyg och det verkar som att 19 i snitt är ett måste för att komma in på någon vettig utbildning. Blir galen på alla tankar. Kan någon bara hjälpa mig in på rätt väg?
Jag som tyckte att veckan gick väldigt segt till en början och nu är det plötsligt torsdag! Och en riktigt bra en också! Jag träffade tjejerna och åt sushi, såg de nyaste how I met your mother(!) och snackade om livet och framförallt resan till New York i vår. Åter igen påminds man om vad som är viktigt i livet och hur underbar en enkel kväll i soffan med sina bästa vänner kan vara.
Anledningen till att jag inte har varit mig själv på senaste heller är att jag fått två stora nyheter. Två fantastiska små nyheter, två bebisar, jag ska få en kusin, min farbror och hans sambo är våra grannar och jag har växt upp med honom mer som en storebror än en farbror då han är ett sladd-barn delux och jag ska bli "moster" på Joachims sida. Jag är så överlycklig över båda dessa fina mirakler MEN att få reda på detta mitt i vår utredning har gjort mig mer förvirrad och ledsen,arg & lycklig ja jag har nog gått igenom alla känslor. Men nu tänkte jag lämna det negativa med detta ämnet för jag är så lycklig över alla bebisar i vår närhet.
Påtal om bebisar, en bebis som blivit stor är finaste Izabella och hon var ute och gick med Ellis i helgen och jag dog söthets döden.
Haha dem är så små båda två och de tar så fint hand om varandra på promenaden, väntar in varandra och trallar på med snabba steg.
Ja idag välkomnades hösten ordentligt och det enda som gör mig lite glad är att en svart/marinblå vinterjacka behöver flytta in och jag ser fram emot att hitta en snygg en. Men just idag är jag ganska negativ till allt. Jag har varit hos läkaren två dagar nu får att få resultat och ta nya prover. Jag har en cysta i livmodern nu också som gör ont som fan och här om natten trodde jag att jag skulle föda, kändes verkligen som att jag fick värkar, det är antagligen ingenting mot hur det verkligen kommer kännas när det (om jag någonsin blir gravid...) verkligen är värkar.
Kom precis på att jag antagligen inte berättat om vad vi fick redo på när vi var hos läkaren för ett tag sedan. Vi har verkligen en bra läkare och jag är glad över att han verkligen går till djupet med allt som är fel på oss utan att vi ens bett om en ordentlig utredning.
Joachim funkar inte riktigt som han ska och det hade absolut kunnat vara utan problem om jag funkade som jag skulle, vilket jag inte gör. Vill vi bli föräldrar krävs provrörsbefruktning.
Innan jag gick för att kolla upp min oregelbundna mens vet jag att jag frågade mig själv "om något verkligen är fel, vill jag veta det nu?" NEJ var mitt svar för varför vid 20års ålder ska man känna den bördan? Men ju mer vi fått veta desto gladare är jag att vi vet allt nu och inte sitter och gråter om några år och inte fattar vad som är fel. Nu är allt på bordet, vi kan slappna av och förlita oss på att läkarna kan sin grej och att vi kommer bli föräldrar någon gång.
Helgen som varit var verkligen GALEN. Vi hade bland annat kräftskiva som var väldigt roligt och en massa annat mindre kul. Igår fick jag reda på att min kollega, efter rånet på Willys, blivit hotad med pistol i huvudet framför sin 11åriga son för att rånarna ville ha deras cykel. Jag skänker alla mina tankar till er och hoppas ni kan känna er trygga snart igen.
Vad rädda om varandra!
Idag var det en väldigt lång arbetsdag, väldigt tacksam för att Joachim masserar mina fötter varje kväll, tack finis. När jag kom in stod den största Lexington påsen jag sett i vårt kök. Det var fullt med paket i, åh vad jag längtar tills imorgonbitti. Nu ska jag ta mig ner mot Falsterbo igen för lite festligheter, hade helst velat bädda ner mig och somna direkt haha.
Jag önskade mig bland annat Odd Molly koftan av mamma i födelsedagspresent och får ett sms om att den tyvärr var slut överallt. Lite tråkigt tyckte jag men fick världens bästa svar sen. Min mamma är världsbäst.
Sedan 1år ungefär har jag fått känslorna om att jag vill ha barn i framtiden. Antagligen som de flesta tjejer i denna åldern börjar man fundera på framtiden. Jag har med säkerhet vetat att inom några år kommer vår familj att växa.
Men första smällen var när jag insåg att jag inte hade naturlig mens, smäll två att jag har konstaterad PCO. Idag fick vi ännu ett bakslag, en remiss till universitetssjukhuset och sen vet vi med säkerhet ifall det vi fruktar är sant.
Det känns tungt och sorgligt att det finns så minimala chanser för oss att bli gravida nu, när vi är som mest fertila i ålder. Vi har inte ens börjat försöka men just nu undrar jag om det någonsin kommer kunna ske hur mycket vi än vill det.
Vilket fint bröllop vi fick vara med på i helgen! Ett fint hus som var omgjort till restaurang och festlokal precis vid en sjö mitt i skogen, riktigt mysigt. Innan vi satte oss till middagen höll en av deras bästa vänner tal och berättar att en överraskning väntade dem. Musiken kom igång och världens sötaste lilla valp kommer skuttande upp för trapporna. Vilken fantastisk present, helt underbar.
