Ja idag välkomnades hösten ordentligt och det enda som gör mig lite glad är att en svart/marinblå vinterjacka behöver flytta in och jag ser fram emot att hitta en snygg en. Men just idag är jag ganska negativ till allt. Jag har varit hos läkaren två dagar nu får att få resultat och ta nya prover. Jag har en cysta i livmodern nu också som gör ont som fan och här om natten trodde jag att jag skulle föda, kändes verkligen som att jag fick värkar, det är antagligen ingenting mot hur det verkligen kommer kännas när det (om jag någonsin blir gravid...) verkligen är värkar.

Kom precis på att jag antagligen inte berättat om vad vi fick redo på när vi var hos läkaren för ett tag sedan. Vi har verkligen en bra läkare och jag är glad över att han verkligen går till djupet med allt som är fel på oss utan att vi ens bett om en ordentlig utredning.

Joachim funkar inte riktigt som han ska och det hade absolut kunnat vara utan problem om jag funkade som jag skulle, vilket jag inte gör. Vill vi bli föräldrar krävs provrörsbefruktning.

Innan jag gick för att kolla upp min oregelbundna mens vet jag att jag frågade mig själv "om något verkligen är fel, vill jag veta det nu?" NEJ var mitt svar för varför vid 20års ålder ska man känna den bördan? Men ju mer vi fått veta desto gladare är jag att vi vet allt nu och inte sitter och gråter om några år och inte fattar vad som är fel. Nu är allt på bordet, vi kan slappna av och förlita oss på att läkarna kan sin grej och att vi kommer bli föräldrar någon gång.