Var inne på blondinbellas blogg imorse och föll direkt för deras nya kontor. Ville i princip börja klicka hem alla pärmar och mappar direkt men insåg att vi inte riktigt har den platsen i vår lägenhet. Men hemsidan kommer nog finnas kvar om ett år eller två. Ett sådant här kontor ska vi ha i vårt hus. Mitt organisations sinne är överlyckligt. 

Igår fyllde vår älskade stora kusin 2år. Jag kan inte nog säga hur kul jag tycker det är att Julian har två kusiner som är så nära i ålder. Cassian fick en massa fina saker men coolast av allt var nog definitivt hans eldrivna Mercedes. Julian fick också ta sig en liten tur.

Alla tre killarna.

Han tittar på sin pappa med så mycket kärlek.

Han var så kladdig så jag lyfte in hela honom med stol, haklapp och kläder i duschen. Han brukar duscha i en Ikea barnstol men detta var premiär för Stokken. Han satt såhär hur länge som helst. Vattnet rann på hans huvud när han lutade fram såhär och det verkade han tycka var mysigt, haha.

Äntligen kan man vara ute och njuta i trädgården. Fler soliga dagar i påsk tack.

Idag blev vi hembjudna på frukost/fika till Carina tillsammans med Alexandra,Erica och Lotta. När vi hade ätit upp klädde vi på oss och fick ut i det underbara vädret. Julian tog även sin första tur i en gunga. Det var tycdligen super kul, himla tur att vi har en hemma-snickrad gunga som bara står och väntar på honom i trädgården.

Fick låna kusinens overall så den var lite för liten.

Idag har jag jobbat på Solblomman och jag har även skrivit in lilleman där till hösten. Tänk att han ska börja på förskola, jag är verkligen inte där mentalt ännu. Det som känns väldigt skönt är att jag redan känner alla pedagoger och beundrar dem både som pedagoger och människor. Så han är i väldigt goda händer. Julian var alltså hos sin farmor idag medans jag jobbade. Nu har vi resten av veckan tillsammans bara han och jag. Två andra saker som hände idag var att jag anmälde oss till nästa kurs simskola och min högskoleansökan är inskickad, även om jag redan kommit in måste jag söka för att behålla min plats. Nu ska jag bara rota fram pappret som ska skickas in till Malmö högskola där det står att jag fått uppskov.

Såhär fin är vår lilla kille idag. Kläder från Zara.

Vi hade en sån underbar stund tillsammans idag innan vi skulle lägga Julian. Han låg på sängen och bara skrattade och busade och "pussade" oss. Joachim la sitt ansikte på hans mage och pussade honom och vår kille är ju så himla kittlig så han tjiknar av skratt. Jag bara njuter av att vara tillsammans med mina killar. Julian har börjat skratta på lite olika sätt nu också och är så medveten om att man busar med honom. Åh mitt hjärta svämmar över av kärlek. 

Världens finaste kille.

Busfrö

Åh vad tråkigt att jag inte uppdaterar! Jag vill ju gå tillbaka och läsa om vad vi gjorde under mammaledigheten men jag har varit riktigt dålig på att uppdatera. Ska jag vara ärlig så är det inte förrens på senaste som jag verkligen har kunnat börja njuta av mammalivet. Jag vet inte om någon annan känner likadant men jag kände mig livrädd hans första 5-6 månader i livet. Nu är jag såklart fortfarande livrädd. Rädd att han ska trilla och slå sig eller rädd för hur mycket jag älskar honom. Men nu är det en annan känsla. Jag var verkligen helt oförberedd på alla känslor och allt ansvar det innebar att bli mamma. Jag kunde aldrig njuta när han sov tillexempel. Jag var endast livrädd "sover han för mycket? För lite? Är han för varm? Är han kall? Är han mätt? Drömmer han mardrömmar?" Tro mig, jag ställer mig precis samma frågor fortfarande men något har förändrats. Jag kan inte riktigt sätta fingret på vad det är heller. Men jag känner mig mer trygg i att Julian mår bra. Det är väldigt skönt att han har börjat ta sig runt själv nu också. Både i gåstolen och genom att åla sig fram. Han har alltid visat att han vill mer. Enda sedan han var super liten har man märkt att han vill mer än hans kropp lärt sig. Han har aldrig velat ligga still. Så alla som säger "nu blir det inte en lugn stund när han väl börjar krypa" åh Gud LÅT honom äntligen börja krypa. Han är så nöjd och nyfiken nu. Jag springer hellre efter en lycklig unge än försöker tillfredsställa en rastlös. Nu har Julian alltid varit glad och snäll men det är kanske det jag har börjar släppa lite på mentalt också. Det är okej om han låter, tjoar och tjimmar eller vill visa sitt missnöje. Han är en person som vem som helst, han måste få känna alla olika sorters känslor. Vad som förvånar mig mest är att jag faktiskt kan börja längta efter ett syskon till Julian. Få gosa med en bebis igen. Jag vill vekligen vänta men nu känner jag att jag vill ha ett syskon, om vi har turen att få ett såklart :) oavsett så känns det så skönt att få njuta här och nu av vår son. 

Igår var det dop för Cornelis och Julian ville såklart snacka i kyrkan. Men detta var första gången jag inte "brydde" mig. Låt honom leka. Sålänge han inte skriker eller är ledsen såklart. 

Busiga kusinen nr1 har vi här.

Julian och Cornelis! Så lika att det är skrämmande imellanåt. Underbara ungar.

Julian fick ett par badbyxor från sin mormor i helgen. Ett par Ralph Lauren badbyxor. Hur söta är de inte? Han har en matchande keps i sin garderob också. 

Sockerfri månad var betydligt mycket svårare än jag först hade trott. Men varje gång jag valde ett glas isvatten istället för ett daim, maraboo eller chokladbollar så kändes det så bra. Men det är skrämande att känna hur suget påverkar en. Känns nästan som en värk. Det kommer smått, stiger, stiger och stiger och sedan försvinner det och då känns det så löjligt. Bara låt bli, haha. Men nu är det slut på shoppingförbud och fikaförbud. Mammaledigheten blir ju mycket tråkigare utan mina två favoritaktiviteter.

Lyckopiller.

Januari var som sagt en shopping-fri månad. Då vi konsumerar oerhört mycket godis,läsk och framförallt maraboo här hemma bestämde vi att Februari ska vara en socker-fri månad. Inte till en överdrift men inget av det ovan. Inte heller chips och efterrätter som det blivit en hel del utav. 1 dag avklarad och änsålänge känns det toppen.

Typ minen när vi insåg vad vi gett oss in på.

Nu var det ett tag sedan jag skrev, blir lätt så när man har en bebis som har energi som jag vet inte vad. Man ska inte sitta ner en sekund, allt ska in i munnen (utom mat och gröt, haha) och just nu är han inne i en väldigt mammig period. Inte mig emot att han vaknar till när Joachim går till jobbet och han somnar om på min arm. Det är väldigt mysigt.  På dagarna försöker jag få honom engagerad i något annat men som det alltid har varit med denna lille grabben - det är kul i 2 sekunder. Vad som alltid funkar är ju dock att hänga på mammas höft. Precis som jag när jag var liten. 

Jag är så glad att det är februari nu så jag äntligen kan få shoppa igen. Självklart har jag saknat att handla men det är främst att jag stannat hemma så mycket nu som har varit så trist. Har man en bebis på sig hela tiden också blir man nästan lite knäpp. Nu ska vi börja gå på babycafe varje torsdag, utöver simningen på måndagar. Jag mår väldigt bra med rutiner så det är skönt att ha lite bokat. Träningen ska komma igång också när min hosta försvunnit. Jag har sådant spring i benen, på livet, om man kan säga så. 

Julian har börjar busa så mycket nu, haha. Han tar tag i bebis/tröja/ansikte och trycker sitt ansikte emot det som på bilden. Vi skrattar så vi gråter.

Tänkaren, haha.

Tänk att han redan sitter med vid matbordet! Åh min bebis.

Jag & mamma bestämde oss för att ha totalt köpstopp i Januari. Väldigt utmanande och lärorikt. Det är så fruktansvärt lätt att "bara" klicka hem från olika sidor. Det finns ju obegränsat med resurser som bara väntar på ens pengar. Jag är så van vid att köpa det jag vill ha direkt. Och jag har verkligen dåligt tålamodet gällande dyrare köp. Det mest skrämande är att jag har blivit medveten om vilken adrenalin kick jag får precis innan ett köp. Allt jag velat köpa är ännu inte slutsålt (min bästa ursäkt för att handla direkt i vanliga fall) och jag fattas inget i vardagen. Nej jag har verkligen fått mig en tankeställare. Mycket jag har velat köpa har jag ändrat uppfattning om bara efter några dagar så jag ska nog börja med lite betänketid innan jag börjar handla igen. Mycket onödiga köp sker pågrund av den kicken jag får av shopping.

Det enda jag inte kan släppa är nya ramar till vardagsrummet samt dessa sommarkläderna till lilleman. Får se vad jag väl köper i februari.

Att sitta och titta på vår älskling när han sover. Idag var vi på första babysimmet och det var verkligen en fullträff. Han bara njöt och skrattade under hela lektionen. Men det tar ju självklart en massa energi så nu tar han en välbehövd sovstund. 

Mitt hjärta smälter när han ligger och ler i sömnen.

Att bli förälder innebär så mycket mer känslor än jag trodde. Den konstanta oron blandat med lycka och trötthet. Skulle han vara ledsen blir jag så oerhört frustrerad. Inte för att man blir arg utan för att man känner sig så oerhört värdelös. Ett exempel. Igår vaknade Julian vid halv 7 och jag hade inte somnat förrens sent och såklart vaknat och matat honom några gånger under natten så jag var riktigt trött. Julian var väldigt rastlös och allt var kul i 2 sekunder och man får verkligen inte sitta ner. Vid 11 stod Ellis och skällde och behövde verkligen gå ut. Vad som skulle göras var att jag skulle klä på mig själv, klä på Julian ytterkläder och ut med vagnen. Det är inte många steg och tar endast några minuter men Julian var jätte trött och började gråta när jag skulle klä på mig. Jag försöker trösta/leta efter nappen/klä på mig. Sedan var det Julians tur, som tur är älskar han sina flygplan över skötbordet så där ligger han och skrattar. Men sedan skulle han ner i vagnen och vi har en väldigt varmblodig kille = blir för varm inomhus direkt. Han började gnälla och vrida på sig, Ellis skäller och håller på. Och jag blir så oerhört stressad när Julian är missnöjd även om jag vet att det handlar om 1 minut innan vi är ute i kylan. Det gällde bra att kom ut och då blev Julian lugnt och Ellis nöjd men jag traskade på och var så oerhört frustrerad 10 min och raskade på ordentligt. Sedan ville jag bara sätta mig ner och gråta. Jag är på helspänn precis hela tiden. Leker jag tillräckligt? Är han hungrig igen? Är detta normalt? Borde vi vara ute mer? Borde han inte tycka det är roligare att ligga på magen? Denna otillräcklighet, omtanke och kärlek kan man inte beskriva. Jag blir besviken på mig själv för att jag inte är lugnare och slappnar av. Läste blondinbellas blogg idag att hon hade skrikit till sin dotter "varför somnar du inte bara för helvete?" När de hade varit uppe hela natten i natt. Och hennes dålig samvete efterråt. Och jag förstår känslan, men det handlar ju verkligen inte om barnet. Det handlar om så mycket mer. Jag känner framförallt att man är otillräcklig. Det tar så oerhört mycket energi. Men varje skratt, varje mysig stund eller nu när Julian sovit i två timmar och jag har legat och titta på Jane the virgin och myst med Ellis. Då är jag så tacksam och man får så dåligt samvete. Jag har världens bästa son. Världens bästa. Att dagen igår var en av mina tyngsta visar ju hur lyckligt lottad jag är. Och nu kommer det dåliga samvetet.....

Idag fick det bli bärsele då 1 dm snö låg  orört hela rundan. Julian trivdes faktiskt riktigt bra så det ska vi göra om.

Vårt nyår gick även det i sjukstugans tecken. Innan huvudrätten kräktes 2 i vårt sällskap så kvar blev jag, Joachim, Erica och Simon. Barnen var så duktiga och somnade medans vi njöt av efterrätten, ostbrickan och en massa spel. Vi började med att spela "med andra ord" och sedan canasta. Vi kunde alla stå ute och smälla raketer vid 12-slaget då alla småttingar var helt utslagna. En perfekt nyår trots allt.

 

Kusinerna underhöll sig framför akvariet medans föräldrarna fick i sig mat.

Julian blir allt tydligare med att visa sin känslor. Han som verkligen älskar Cassian var dock inte lika nöjd denna gången. Haha världens sötaste lilla läpp, synd bara att vi inte fick en fin bild på dem tillsammans.

Som sagt så har vårt julfirande varit väldigt annorlunda i år men vi har som tur är haft mysiga stunder ändå. Och väldigt fina julklappar. Vi firade jul med pappa häromdagen och Julian fick påfyllning i sin garderob från favoritmärket. Vad jag fick får jag lägga upp lite senare.

Koftan funderar jag på om Julian ska ha på sig ikväll. Skjortan kan han matcha sin pappa med. Och pyjamasen/myssettet är så fruktansvärt fin.

Att ta en bild på pyjamasen var lättare sagt än gjort. Hans händer och fötter är precis överallt.

Även om själva firandet var blekt i år så var presenterna bättre än någonsin. Våra familjer vet vad vi gillar! Och herregud vad fina saker Julian har fått. Vi köpte inte direkt några julklappar till honom i år men slog ändå in lite kläder och liknande som vi köpt på sistone. I ett paket låg denna underbara pyjamas från Livly. Jag tvekade först då jag ogillar när det är sådana vikningar på axlarna som gör det lättare att dra av plagget men den var faktiskt SÅ fin på. Så fin att jag direkt vill köpa den i fler storlekar, det får stå på Julians önskelista.

Ska fota honom i den när vi vaknar imorgon.

Herregud vilken jul det blev. Första dagen vi firade fick jag gå ifrån julklappsutdelningen för att hänga över toaletten. Så höll det på varannan timme hela kvällen,detsamma för Joschim. Dessutom kräkte Julian för tredje dagen i rad (endast 1gång varje kväll). Så det var bara hem och försöka överleva som gällde. På julafton trotsade jag allt och åkte till moster ändå, skönt med lite avlastning med Julian (man är ju förälder även om man är sjuk och bara behöver vila, haha) men jag lyckades smitta alla. Totalt 12 familjemedlemmar lyckades bli smittade av oss. Julian hade ett uppehåll på två dagar men kräktes ikväll igen. Det är så oerhört frustrerande, varför kräker han? Vi är så oroliga och får boka till på BVC direkt efter julledigheten. Oron dämpas inte av att 1177 tyckte att vi borde åka in till akuten. Men det var inget alternativ att åka till Malmö när vi låg hemma och kräkte. Självklart om Julian hade verkat påverkad i övrigt men han var och är precis som vanligt - glad & busig. Han äter och gör allt annat som han ska. Kanske är det hans magmun som inte är mogen? Känslig mot laktos? Detta är det enda negativa med att ha barn- den ständiga jävla oron som aldrig dämpas. Känns som att man går på helspänn hela tiden.

Julians första jul. Den kommer vi aldrig glömma, haha. Vi älskar dig mest i världen lilleman.