Idag blev vi hembjudna på frukost/fika till Carina tillsammans med Alexandra,Erica och Lotta. När vi hade ätit upp klädde vi på oss och fick ut i det underbara vädret. Julian tog även sin första tur i en gunga. Det var tycdligen super kul, himla tur att vi har en hemma-snickrad gunga som bara står och väntar på honom i trädgården.

Fick låna kusinens overall så den var lite för liten.

Vi hade en sån underbar stund tillsammans idag innan vi skulle lägga Julian. Han låg på sängen och bara skrattade och busade och "pussade" oss. Joachim la sitt ansikte på hans mage och pussade honom och vår kille är ju så himla kittlig så han tjiknar av skratt. Jag bara njuter av att vara tillsammans med mina killar. Julian har börjat skratta på lite olika sätt nu också och är så medveten om att man busar med honom. Åh mitt hjärta svämmar över av kärlek. 

Världens finaste kille.

Busfrö

Åh vad tråkigt att jag inte uppdaterar! Jag vill ju gå tillbaka och läsa om vad vi gjorde under mammaledigheten men jag har varit riktigt dålig på att uppdatera. Ska jag vara ärlig så är det inte förrens på senaste som jag verkligen har kunnat börja njuta av mammalivet. Jag vet inte om någon annan känner likadant men jag kände mig livrädd hans första 5-6 månader i livet. Nu är jag såklart fortfarande livrädd. Rädd att han ska trilla och slå sig eller rädd för hur mycket jag älskar honom. Men nu är det en annan känsla. Jag var verkligen helt oförberedd på alla känslor och allt ansvar det innebar att bli mamma. Jag kunde aldrig njuta när han sov tillexempel. Jag var endast livrädd "sover han för mycket? För lite? Är han för varm? Är han kall? Är han mätt? Drömmer han mardrömmar?" Tro mig, jag ställer mig precis samma frågor fortfarande men något har förändrats. Jag kan inte riktigt sätta fingret på vad det är heller. Men jag känner mig mer trygg i att Julian mår bra. Det är väldigt skönt att han har börjat ta sig runt själv nu också. Både i gåstolen och genom att åla sig fram. Han har alltid visat att han vill mer. Enda sedan han var super liten har man märkt att han vill mer än hans kropp lärt sig. Han har aldrig velat ligga still. Så alla som säger "nu blir det inte en lugn stund när han väl börjar krypa" åh Gud LÅT honom äntligen börja krypa. Han är så nöjd och nyfiken nu. Jag springer hellre efter en lycklig unge än försöker tillfredsställa en rastlös. Nu har Julian alltid varit glad och snäll men det är kanske det jag har börjar släppa lite på mentalt också. Det är okej om han låter, tjoar och tjimmar eller vill visa sitt missnöje. Han är en person som vem som helst, han måste få känna alla olika sorters känslor. Vad som förvånar mig mest är att jag faktiskt kan börja längta efter ett syskon till Julian. Få gosa med en bebis igen. Jag vill vekligen vänta men nu känner jag att jag vill ha ett syskon, om vi har turen att få ett såklart :) oavsett så känns det så skönt att få njuta här och nu av vår son. 

Igår var det dop för Cornelis och Julian ville såklart snacka i kyrkan. Men detta var första gången jag inte "brydde" mig. Låt honom leka. Sålänge han inte skriker eller är ledsen såklart. 

Busiga kusinen nr1 har vi här.

Julian och Cornelis! Så lika att det är skrämmande imellanåt. Underbara ungar.

Nu var det ett tag sedan jag skrev, blir lätt så när man har en bebis som har energi som jag vet inte vad. Man ska inte sitta ner en sekund, allt ska in i munnen (utom mat och gröt, haha) och just nu är han inne i en väldigt mammig period. Inte mig emot att han vaknar till när Joachim går till jobbet och han somnar om på min arm. Det är väldigt mysigt.  På dagarna försöker jag få honom engagerad i något annat men som det alltid har varit med denna lille grabben - det är kul i 2 sekunder. Vad som alltid funkar är ju dock att hänga på mammas höft. Precis som jag när jag var liten. 

Jag är så glad att det är februari nu så jag äntligen kan få shoppa igen. Självklart har jag saknat att handla men det är främst att jag stannat hemma så mycket nu som har varit så trist. Har man en bebis på sig hela tiden också blir man nästan lite knäpp. Nu ska vi börja gå på babycafe varje torsdag, utöver simningen på måndagar. Jag mår väldigt bra med rutiner så det är skönt att ha lite bokat. Träningen ska komma igång också när min hosta försvunnit. Jag har sådant spring i benen, på livet, om man kan säga så. 

Julian har börjar busa så mycket nu, haha. Han tar tag i bebis/tröja/ansikte och trycker sitt ansikte emot det som på bilden. Vi skrattar så vi gråter.

Tänkaren, haha.

Tänk att han redan sitter med vid matbordet! Åh min bebis.

Att sitta och titta på vår älskling när han sover. Idag var vi på första babysimmet och det var verkligen en fullträff. Han bara njöt och skrattade under hela lektionen. Men det tar ju självklart en massa energi så nu tar han en välbehövd sovstund. 

Mitt hjärta smälter när han ligger och ler i sömnen.

Att bli förälder innebär så mycket mer känslor än jag trodde. Den konstanta oron blandat med lycka och trötthet. Skulle han vara ledsen blir jag så oerhört frustrerad. Inte för att man blir arg utan för att man känner sig så oerhört värdelös. Ett exempel. Igår vaknade Julian vid halv 7 och jag hade inte somnat förrens sent och såklart vaknat och matat honom några gånger under natten så jag var riktigt trött. Julian var väldigt rastlös och allt var kul i 2 sekunder och man får verkligen inte sitta ner. Vid 11 stod Ellis och skällde och behövde verkligen gå ut. Vad som skulle göras var att jag skulle klä på mig själv, klä på Julian ytterkläder och ut med vagnen. Det är inte många steg och tar endast några minuter men Julian var jätte trött och började gråta när jag skulle klä på mig. Jag försöker trösta/leta efter nappen/klä på mig. Sedan var det Julians tur, som tur är älskar han sina flygplan över skötbordet så där ligger han och skrattar. Men sedan skulle han ner i vagnen och vi har en väldigt varmblodig kille = blir för varm inomhus direkt. Han började gnälla och vrida på sig, Ellis skäller och håller på. Och jag blir så oerhört stressad när Julian är missnöjd även om jag vet att det handlar om 1 minut innan vi är ute i kylan. Det gällde bra att kom ut och då blev Julian lugnt och Ellis nöjd men jag traskade på och var så oerhört frustrerad 10 min och raskade på ordentligt. Sedan ville jag bara sätta mig ner och gråta. Jag är på helspänn precis hela tiden. Leker jag tillräckligt? Är han hungrig igen? Är detta normalt? Borde vi vara ute mer? Borde han inte tycka det är roligare att ligga på magen? Denna otillräcklighet, omtanke och kärlek kan man inte beskriva. Jag blir besviken på mig själv för att jag inte är lugnare och slappnar av. Läste blondinbellas blogg idag att hon hade skrikit till sin dotter "varför somnar du inte bara för helvete?" När de hade varit uppe hela natten i natt. Och hennes dålig samvete efterråt. Och jag förstår känslan, men det handlar ju verkligen inte om barnet. Det handlar om så mycket mer. Jag känner framförallt att man är otillräcklig. Det tar så oerhört mycket energi. Men varje skratt, varje mysig stund eller nu när Julian sovit i två timmar och jag har legat och titta på Jane the virgin och myst med Ellis. Då är jag så tacksam och man får så dåligt samvete. Jag har världens bästa son. Världens bästa. Att dagen igår var en av mina tyngsta visar ju hur lyckligt lottad jag är. Och nu kommer det dåliga samvetet.....

Idag fick det bli bärsele då 1 dm snö låg  orört hela rundan. Julian trivdes faktiskt riktigt bra så det ska vi göra om.

Herregud vilken jul det blev. Första dagen vi firade fick jag gå ifrån julklappsutdelningen för att hänga över toaletten. Så höll det på varannan timme hela kvällen,detsamma för Joschim. Dessutom kräkte Julian för tredje dagen i rad (endast 1gång varje kväll). Så det var bara hem och försöka överleva som gällde. På julafton trotsade jag allt och åkte till moster ändå, skönt med lite avlastning med Julian (man är ju förälder även om man är sjuk och bara behöver vila, haha) men jag lyckades smitta alla. Totalt 12 familjemedlemmar lyckades bli smittade av oss. Julian hade ett uppehåll på två dagar men kräktes ikväll igen. Det är så oerhört frustrerande, varför kräker han? Vi är så oroliga och får boka till på BVC direkt efter julledigheten. Oron dämpas inte av att 1177 tyckte att vi borde åka in till akuten. Men det var inget alternativ att åka till Malmö när vi låg hemma och kräkte. Självklart om Julian hade verkat påverkad i övrigt men han var och är precis som vanligt - glad & busig. Han äter och gör allt annat som han ska. Kanske är det hans magmun som inte är mogen? Känslig mot laktos? Detta är det enda negativa med att ha barn- den ständiga jävla oron som aldrig dämpas. Känns som att man går på helspänn hela tiden.

Julians första jul. Den kommer vi aldrig glömma, haha. Vi älskar dig mest i världen lilleman.

När jag var liten firade man jul den 24 december. Nu när familjen blivit större på alla sätt och vis och vuxit på olika håll så är julen snarare 1 vecka än 1 dag. Den 24 december är fortfarande väldigt speciel för mig och firas hemma hos min moster med mamma och mina kusiner som vanligt. Förra året berättade vi att jag var gravid på julafton och då var det så himla nytt men vi hade sett vår lilla Julian på ultraljud och kunde inte låta bli att berätta att han skulle vara med julen 2015. Även om det fortfarande är några dagar till julafton så börjar julfirandet imorgon. Julian klär sig i Nisse-kläder för att komma i stämning som är från moster Mimmi. Man ser hur det lyser bus från denna lilla killen.

Man måste äta på allt såklart.

Nu förtiden hänger jag och Julle mycket hemma. När jag tänker tillbaka några veckor förstår jag inte hur jag orkade, vi var ute på stan och flängde runt vartenda dag. Nu är vi lite extrema med att sitta hemma men mycket beror också på att vi inte bytt till vinterdäck ännu och då känner jag mig inte säker på vägen med en liten i baksätet. Inte är det lagligt heller för den delen. 1 december ska man ju egentligen ha vinderhjul. Men imorgon kommer våra däck ifrån Stockholm och då ska vi äntligen byta. Men som sagt, vi har mest hängt hemma vilket resulterar i mjukiskläder och pyjamas. Men Julians garderob bara skriker efter att användas, han har så mycket fint i storlek 62/68. Tur att det är mycket roligheter som händer framöver så han kan få använda alla sina små outfits.

I måndags var vi på BVC så då kom vi ur våra hemma kläder iallafall. Julian hade på sig en helt ny GANT body i storlek 62 och den var nästan förliten!!! Men inte så konstigt när han nu väger 6,7kg och är 65,5cm lång.

Min mamma är ju helt makalös när det gäller att skämma bort Julian. I måndags fyllde han 4 månader och mormor hade självklart köpt en present. Hans fick sin första maileg docka. Dock var grisen han fick i 3månaders present också från maileg men det är ju mer ett gosedjur. Nu fick han en liten tomte, Julians första julsak. Åh jag hoppas Julian får många fler kaniner/figurer från maileg i framtiden.

Igår åkte familjen till Emporia och medans Joachim bytte på Julian plockade jag fram vad han skulle ha på sig. Vi provade kläder i storlek 62 som såg väldigt stora ut men de satt helt perfekt. När vi kom till skor gav vi upp när vi provat två par som var alldeles för små, vi hänger inte med. Han växer så galet fort, vår stora lilla kille.

Igår tog vi upp julgranen här hemma. Julian låg och sov medans pappa byggde ihop den och sedan var det min tur att dekorera och då var busungen vaken och med en stund. Alla presenter är redan inköpta, inpackade och redo för den stora dagen.

När Joachim kom hem igår skulle lillkillen precis somna, han var verkligen "ögonen går i kors"-trött då jag behövde gå på toaletten gav jag över Julian men då satte sig busungen rakt upp och skulle promt umgås med sina föräldrar. När vi sa "ska du inte sova din busunge?" Så fick man världes skratt och leende tillbaka, haha vi kan hålla på så i evigheter. Känns så underbart när vi skrattar tillsammans, han vet verkligen inte hur mycket glädje han ger oss.

Lilleman har i princip helt slutat amma. Märkligt nog känns det lite jobbigt då jag vet att det är bra för honom & att alla tycker att det är så bra att man ammar. Också väldigt skönt att man slapp ta sig upp ur sängen när man ska mata honom på natten. Men snart ska smakportioner presenteras så det hade väl varit dags att sluta amma ändå.

Det har varit fullt upp här hemma på senaste. Vi har förberett och haft dop för 90personer och lilleman har fått sin första vaccinations spruta. Åh vad det gjorde ont i hjärtat när han fick sticken men som tur är lugnade han sig efter någon minut. Vill alltid skydda dig min älskling. Han har inte fått några symptom ännu förutom att han sovit lite mer. Dopet ska få sig några egna inlägg. Jag har fotat allting och vill göra en liten fotobok som minne. Jag fick en present på Julians dop- en bok med allt från evenemanginbjudan, första ledtråden till den färdiga babyshower. Det känns så roligt att kunna sätta sig ner och titta igenom och minnas den underbara känslan. Dagen för min babyshower var verkligen en av de bästa dagarna i mitt liv.

Vår stora kille sitter själv.

Och han har börjat leka med sina leksaker.

Nu vaknar lilleman så jag får fortsätta skriva senare.

Den 14 November fyllde vår fina prins 3 månader och som vanligt blir lilleman bortskämd av sin mormor på sina små "födelsedagar". Denna gången fick han den underbara maileg grisen. Det verkar vara en julversion av Lotta på Bråkmakargatans favorit bamse. Lite gråare nyans och ett fint julband runt magen.

Idag har jag och denna busungen varit på mamma och baby gympa. Herregud vad det kändes bra att röra på muskler man inte använt på väldigt länge. Tyvärr har jag fått mjölkstockning så nu efter en varm dusch har vi bara sovit och försökt att amma bort det. Ja att amma är verkligen helt fantastiskt men det är också väldigt jobbigt att allt kan vara bra ena dagen och sedan är det problem dagen därpå. Jag vill amma så länge det går för hans skull men av egoistiska själ hade jag velat sluta nu. Apperopå något mycket mysigare så har Julian börjat skratta på riktigt nu, det är svårt att förklara skillnaden men om han bara log och lät "ha" innan så är det "hahaha" nu. Underbara unge.

Han har fingrarna i munnen hela tiden.

Julian har upptäckt sig själv. Så fort jag tar upp kameran eller går förbi spegeln så skriker han av skratt. Han är så förälskad i sin spegelbild och jag förstår honom, det är ju en ljuvlig liten kille mitt emot som charmar en.

Nybadad plutt = Kameran är oljig och min tröja är dyblött, haha.

Idag blir Julian 12veckor och han fick den bästa möjliga gåvan - en liten Cornelis. En ny liten kusin och granne. Vi har längtar och väntar och nu är han äntligen här. 

Vi två igår innan vi åkte och träffade mammagruppen för första gången.

Idag har jag varit hos min barnmorska på efterkontroll. Det kändes så overkligt att sitta där med min alldeles egna son. Mitt sista besök där som gravid fick jag en hinnsvepning och 48h senare var vi föräldrar. Vi var även på BVC med lilleman och han är nu 62cm lång och väger 5,6kg. Efter det åkte vi faktiskt hem och sov en stund. Jag och Ellis i soffan och lilleman i sitt babyskydd. Det var länge sedan jag också somnade en stund på dagen, väldigt skönt var det dock.

I helgen var vi i Ullared, hela lilla familjen. Jag och mamma var inne i varuhuset medans killarna drack öl med Julle. Jag handlade en massa förberedande till Julian, lite bodys i större storlekar i vitt och svart att ha under koftor och tjocktröjor. Nya större nappar, hacklappar då han snart ska börja provsmaka mat och flaskor som funkar till ersättning och välling. Jag bockade även av de sista julklapparna på listan vilket är galet men sant. Väldigt skönt att vara ute i god tid och roligt när det inte har varit någon stress involverad i julshoppingen. 

Joachim slutade 2 timmar tidigare igår och som vi njöt. Den lilla stunden gör faktisk väldigt mycket. Jag kan leva på kärleken mellan dessa två.

Julian totaldäckade i mormors knä när vi tittade på solsidan i söndags.