Igår tog vi upp julgranen här hemma. Julian låg och sov medans pappa byggde ihop den och sedan var det min tur att dekorera och då var busungen vaken och med en stund. Alla presenter är redan inköpta, inpackade och redo för den stora dagen.

När Joachim kom hem igår skulle lillkillen precis somna, han var verkligen "ögonen går i kors"-trött då jag behövde gå på toaletten gav jag över Julian men då satte sig busungen rakt upp och skulle promt umgås med sina föräldrar. När vi sa "ska du inte sova din busunge?" Så fick man världes skratt och leende tillbaka, haha vi kan hålla på så i evigheter. Känns så underbart när vi skrattar tillsammans, han vet verkligen inte hur mycket glädje han ger oss.