Idag har jag läst ännu en artikel om hur snälla "kamphundar" är, hur missförstådda den rasen är och att media har målat upp en orättvis bild. Till viss del kan jag hålla med om att det är långt ifrån alla stora, starka hundar som är aggressiva eller skadar folk. Min sambos familj har en schäfer och det är en helt underbar vovve som kommer bra överens med Ellis, de är bästa vänner till och med. När hon (schäfern) inte orkar med Ellis bus längre lägger hon tassen på henne så hon ligger still, väldigt gulligt men väldigt skrämmande i början, innan jag visste hur deras relation skulle bli. Men om vi tillexempel kollar på vår granne som passar en hund som passar in i ramen "kamphund". Varje gång vi går ut med Ellis samtidigt börjar dem skälla på varandra. Ja vår tjej är tuff och hade säkert sprungit fram och mopsat sig om hon fick chansen precis som denna stora hund gjort. Den enda skillnaden är att jag kan hålla min hund, även om hon skulle skälla när vi går därifrån så kan jag tygla henne. Min granne kan inte hålla emot, vid flera tillfällen har andra fått gå in och hålla emot för att denna stora hund inte ska springa fram till Ellis. Är detta hundens fel? Nej. Är den hunden ond och elak för det? Nej. Men med den styrkan och storleken är det klart att det blir en farlig hund i en sådan situation. Jag tycker att det är jätte obehagligt för jag vet att den skulle kunna rycka sig loss och springa på oss när som helst. Jag vet inte vad som skulle hända om detta var fallet men jag vet att min hund hade blivit skadad och inte den andra större. Därför  kan jag inte tycka synd om ägarna till dessa hundar som klagar över att folk är rädda. Jag är rädd och jag kommer förmodligen alltid vara det. Jag har respekt för alla djur och framförallt större djur som skulle kunna skada mig på något sätt. Jag har valt en liten hund för att jag kan, vad som än händer, avstyra henne eller ta henne från platsen utan risk att skada någon annan.

Vår underbara älskling som fyller 2år idag.