Sedan 1år ungefär har jag fått känslorna om att jag vill ha barn i framtiden. Antagligen som de flesta tjejer i denna åldern börjar man fundera på framtiden. Jag har med säkerhet vetat att inom några år kommer vår familj att växa.
Men första smällen var när jag insåg att jag inte hade naturlig mens, smäll två att jag har konstaterad PCO. Idag fick vi ännu ett bakslag, en remiss till universitetssjukhuset och sen vet vi med säkerhet ifall det vi fruktar är sant.

Det känns tungt och sorgligt att det finns så minimala chanser för oss att bli gravida nu, när vi är som mest fertila i ålder. Vi har inte ens börjat försöka men just nu undrar jag om det någonsin kommer kunna ske hur mycket vi än vill det.