Jag blir så trött på migsjälv för att jag är en sådan ältare. Förmodligen för att jag är i ett sådant väntar läge just nu. Jag ska jobba ett halvår till och sedan hoppas jag med hela mitt hjärta att jag kommer in på min utbildning. Både jag och Joachim vill köpa hus men det vill vi inte göra innan jag pluggat färdigt för att förhoppningsvis slippa ta studielån. När vi gifter oss vill jag också ha två stabila inkomster för att kunna få vårt drömbröllop och framförallt en underbar smekmånad. Sedan ska man få in barn mitt i allt också, efter plugg, hus och giftemål? Nej jag tror inte det, jag vill ändå vara en relativt ung mamma och om något år ser jag oss absolut med barn. Men som sagt är vi eller framförallt jag mitt emellan allt, jag har alla ansvar som en vuxen men känner ändå att jag inte riktigt början än. Först ut är iallafall skolan, mina betyg är precis under antagningen 0,5 tror jag och högskoleprovet låg på 0,05 mer än mitt resultat. Frustrerande? Något. Jag vet inte ens om det är lönt för mig att söka in då? Jag har redan börjat oroa mig och antagningarna har inte ens öppnat än. Haha jag måste ta det lugnt och njuta av tiden som är nu.