Var inne på blondinbellas blogg imorse och föll direkt för deras nya kontor. Ville i princip börja klicka hem alla pärmar och mappar direkt men insåg att vi inte riktigt har den platsen i vår lägenhet. Men hemsidan kommer nog finnas kvar om ett år eller två. Ett sådant här kontor ska vi ha i vårt hus. Mitt organisations sinne är överlyckligt. 

Igår fyllde vår älskade stora kusin 2år. Jag kan inte nog säga hur kul jag tycker det är att Julian har två kusiner som är så nära i ålder. Cassian fick en massa fina saker men coolast av allt var nog definitivt hans eldrivna Mercedes. Julian fick också ta sig en liten tur.

Alla tre killarna.

Han tittar på sin pappa med så mycket kärlek.

Han var så kladdig så jag lyfte in hela honom med stol, haklapp och kläder i duschen. Han brukar duscha i en Ikea barnstol men detta var premiär för Stokken. Han satt såhär hur länge som helst. Vattnet rann på hans huvud när han lutade fram såhär och det verkade han tycka var mysigt, haha.

Äntligen kan man vara ute och njuta i trädgården. Fler soliga dagar i påsk tack.

Idag blev vi hembjudna på frukost/fika till Carina tillsammans med Alexandra,Erica och Lotta. När vi hade ätit upp klädde vi på oss och fick ut i det underbara vädret. Julian tog även sin första tur i en gunga. Det var tycdligen super kul, himla tur att vi har en hemma-snickrad gunga som bara står och väntar på honom i trädgården.

Fick låna kusinens overall så den var lite för liten.

Idag har jag jobbat på Solblomman och jag har även skrivit in lilleman där till hösten. Tänk att han ska börja på förskola, jag är verkligen inte där mentalt ännu. Det som känns väldigt skönt är att jag redan känner alla pedagoger och beundrar dem både som pedagoger och människor. Så han är i väldigt goda händer. Julian var alltså hos sin farmor idag medans jag jobbade. Nu har vi resten av veckan tillsammans bara han och jag. Två andra saker som hände idag var att jag anmälde oss till nästa kurs simskola och min högskoleansökan är inskickad, även om jag redan kommit in måste jag söka för att behålla min plats. Nu ska jag bara rota fram pappret som ska skickas in till Malmö högskola där det står att jag fått uppskov.

Såhär fin är vår lilla kille idag. Kläder från Zara.

Vi hade en sån underbar stund tillsammans idag innan vi skulle lägga Julian. Han låg på sängen och bara skrattade och busade och "pussade" oss. Joachim la sitt ansikte på hans mage och pussade honom och vår kille är ju så himla kittlig så han tjiknar av skratt. Jag bara njuter av att vara tillsammans med mina killar. Julian har börjat skratta på lite olika sätt nu också och är så medveten om att man busar med honom. Åh mitt hjärta svämmar över av kärlek. 

Världens finaste kille.

Busfrö

Åh vad tråkigt att jag inte uppdaterar! Jag vill ju gå tillbaka och läsa om vad vi gjorde under mammaledigheten men jag har varit riktigt dålig på att uppdatera. Ska jag vara ärlig så är det inte förrens på senaste som jag verkligen har kunnat börja njuta av mammalivet. Jag vet inte om någon annan känner likadant men jag kände mig livrädd hans första 5-6 månader i livet. Nu är jag såklart fortfarande livrädd. Rädd att han ska trilla och slå sig eller rädd för hur mycket jag älskar honom. Men nu är det en annan känsla. Jag var verkligen helt oförberedd på alla känslor och allt ansvar det innebar att bli mamma. Jag kunde aldrig njuta när han sov tillexempel. Jag var endast livrädd "sover han för mycket? För lite? Är han för varm? Är han kall? Är han mätt? Drömmer han mardrömmar?" Tro mig, jag ställer mig precis samma frågor fortfarande men något har förändrats. Jag kan inte riktigt sätta fingret på vad det är heller. Men jag känner mig mer trygg i att Julian mår bra. Det är väldigt skönt att han har börjat ta sig runt själv nu också. Både i gåstolen och genom att åla sig fram. Han har alltid visat att han vill mer. Enda sedan han var super liten har man märkt att han vill mer än hans kropp lärt sig. Han har aldrig velat ligga still. Så alla som säger "nu blir det inte en lugn stund när han väl börjar krypa" åh Gud LÅT honom äntligen börja krypa. Han är så nöjd och nyfiken nu. Jag springer hellre efter en lycklig unge än försöker tillfredsställa en rastlös. Nu har Julian alltid varit glad och snäll men det är kanske det jag har börjar släppa lite på mentalt också. Det är okej om han låter, tjoar och tjimmar eller vill visa sitt missnöje. Han är en person som vem som helst, han måste få känna alla olika sorters känslor. Vad som förvånar mig mest är att jag faktiskt kan börja längta efter ett syskon till Julian. Få gosa med en bebis igen. Jag vill vekligen vänta men nu känner jag att jag vill ha ett syskon, om vi har turen att få ett såklart :) oavsett så känns det så skönt att få njuta här och nu av vår son. 

Igår var det dop för Cornelis och Julian ville såklart snacka i kyrkan. Men detta var första gången jag inte "brydde" mig. Låt honom leka. Sålänge han inte skriker eller är ledsen såklart. 

Busiga kusinen nr1 har vi här.

Julian och Cornelis! Så lika att det är skrämmande imellanåt. Underbara ungar.

Julian fick ett par badbyxor från sin mormor i helgen. Ett par Ralph Lauren badbyxor. Hur söta är de inte? Han har en matchande keps i sin garderob också. 

Sockerfri månad var betydligt mycket svårare än jag först hade trott. Men varje gång jag valde ett glas isvatten istället för ett daim, maraboo eller chokladbollar så kändes det så bra. Men det är skrämande att känna hur suget påverkar en. Känns nästan som en värk. Det kommer smått, stiger, stiger och stiger och sedan försvinner det och då känns det så löjligt. Bara låt bli, haha. Men nu är det slut på shoppingförbud och fikaförbud. Mammaledigheten blir ju mycket tråkigare utan mina två favoritaktiviteter.

Lyckopiller.