Nu har tiden äntligen kommit för oss att berätta att vi ska bli föräldrar. I veckan fick vi se en liten bebis ligga och sparkar med benen och viftar med sina små armar. Vi har precis gått in i vecka 12 men då våra föräldrar vetat det i x antal veckor, kollegor luskat fram att min trötthet och illamående inte var för inget och våra vänner fick reda på det innan vi åkte på semester tillsammans så har det varit officiellt ett tag nu. 

 

Då the babymaking inte riktigt ville sig på hemmaplan överlät vi det till läkare och specialister. Därför har vi redan fått se vårt underverk tre gånger. Först som ett litet embryo redo att dela sig, i vecka 8 som en liten ärta och i vecka 11 som en bebis i miniatyr. 

 

Känslor just nu? Lycka i den största bemärkelsen, en ständig oro och mer kärlek än jag trodde var möjligt. 

 

Vår lilla har fått namnet pysslingen av våra bästa vänner så det är vad mini heter här hemma. Pyssling är redan bortskämd med omtanke, kärlek och presenter. Vem får lixom julklappar vid åtta veckors ålder? I början av Augusti anländer vårt mirakel och vi längtar redan så oerhört.