Sedan i onsdagsnatt har jag levt i sängen. Feber, kräkningar och slemhosta utan dess like. Vid sådana här tillfällen är det ovärderligt att bo granne med mamma och Kent. Joachim jobbade bland annat hela fredagskvällen och då lagade de bland annat mat till mig, hämtade kall dricka och gick ut med Ellis. Idag börjar jag äntligen se ljuset i tunneln. Resten av helgen går åt att vila så hoppas jag att jag kan gå in i nästa vecka pigg och full av energi.