Nu har vi alltså gått över en dag. Han höll på som bara den igårkväll, kändes som att han tryckte sig neråt och jag hade sammandragningar konstant. Men inga värkar och nu känns det som vanligt igen. Jag längtar så tills vi ska åka in till förlossningen. Det är nästan det som gör mig mest orolig, att gå över tiden och istället bli igångsatt. Känns som att det tar bort en bit av förlossningen. Men ännu har han några dagar på sig att själv ta sig ut, så vi håller alla tummar för det.

Det positiva med att han hållit sig i magen änsålänge är att vi hunnit komma mer på plats i lägenheten.