Vår älskade finaste, bästa hund. Visste inte att man kunde älska ett djur så mycket innan vi skaffade vår tjej. Vi pratar med henne som att det är vårt barn, ofta med danskt uttal på orden (fråga mig inte varför! Istället för bebisspråk antagligen) så det har blivit en intern grej hos våra vänner. De vill inte ens veta hur jobbiga vi kommer bli när vi får barn, haha. Idag hade jag och J halvdag så vi åkte och köpte bordet. Riktigt fint och Ellis har godkänt det. Hon har dansat och myst också. Helt onödigt inlägg egentligen, haha.